Vad är det som gör mig så ledsen,
och koster mig så månge tår?
En saga från urgamla tider
bedröver i dag som i går.
Luften är kall, det blir dyster,
ostört strömer floden Rhen,
och toppen av berget tindrar
i solens aftonsken.

Den vackraste jungfrun sitter
på bergen underbar
sitt gulfärgat smycket blänker
hon kämmer sitt vackert blont hår.
Hon kämmer medgulfärgad kam, och
sjunger en sång så fin -
En sång som bedårar väl alla,
som hörer den melodin.

Den fattiga skepparen kommer
seglande sin urliten båt,
ej akter på bergens klippor,
men ser bara jungfrun uppåt.
Jag frukter, de farliga vågor
förstöra skuta och man.
Och därför bär skuld Loreleien,
som hållit dem i sin bann.